Dikter
Sång vid dödsbädd
ur Sorgvingesång av Elisabeth Rynell
Du levde ju!
Munnen full av andedräkt
spelade streck i huden
kors och tvärs till näsan
upp till ögonen, ja ögonen
i rörelse
det var i dem du satt
de var ju du!
Du levde!
alldeles nyss
i flämtningar
med avgrunder av tystnad
mellan dem
dina händer heta, viktlösa
jag hörde
blodets sång
under den genomskinliga huden
hörde livet därinne
fräsande häva sig
Du levde ju!
Vilket under
dina fingrar rörde sig
över filten
ditt ansikte
ett oroligt vatten
skrynklades
slätades ut
och bak de slutna ögonlocken
du
skrattande lilla flicka
du gråtande
i kamp med det osynliga
hela ditt liv
i ett brus av ekon
Du levde ju!
din kropp
en rytmiskt gungande ocean
vinden spelade i dig
du var en lind
en sjungande lind
en sång var du
som inte ville sluta
du var varm
varm
tills vind vände
lämnade efter sig
tomma fröskal
Fritt efter Agnus Dei
ur Rekviem för ett barn av Lars Forssell
Vem är hon som går intill mig?
Ett barn, för det är ett barn som går intill
I nästa ålder skuttar hon långt framför mig
eller släntrar hon efter, slår med käpp i vägrenen
Senare går hon kanske åter bredvid mig
men tänker på annat
Ingen av dessa, barnet, flickan, ungmön
ska jag lära känna. Inneslutna
i en sex månaders barnkropp är de alla döda...
Kunde jag följa dig
ur "För trädets skull" av Karin Boye
Kunde jag följa dig långt bort
längre än allt du vet
ut i de yttersta rymdernas
världsensamhet
där vintergatan rullar
ett bjärt dött skum
och där du söker ett fäste
i hisnande rum
Jag vet: det går inte.
Men när du stiger huttrande
blind ur ditt dop
tvärsigenom rymden
skall jag höra ditt rop
vara dig ny värme
vara dig ny famn
vara dig när i en annan värld
bland ting med ofött namn
Minne
ur "Moln" av Karin Boye
Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig jag mister dig helt
Som en pärla växer i musslan
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod
då är du ett med mig -
det gudarna give
Tillbaka till Evelinas hemsida